Enköpings tändsticksfabrik

Gammalt? Ja!

Övergivet? Nja...

Förfallet? Sådär...




Läs bakgrund och historia nedan.

Eller gå direkt till de 26 bilderna.


Beskrivning

Jaha, så har det hänt igen då. En gammal industribyggnad har jämnats med marken eftersom den fått stå och förfalla utan underhåll för länge. 1800-tal rivs och ersätts med nybyggda höghus. Varken första eller sista gången det händer.

Denna gång är det den gamla tändsticksfabriken i Enköping som fallit offer. Det enda positiva i sammanhanget är väl att det ändå förmodligen inte fanns särskilt mycket gammalt värt att bevara i byggnaden eftersom tändstickstillverkningen lades ner 1911.

Historien börjar hur som helst någon gång på 1700-talet, då det ligger någon form av byggnad/gård här, kallad Aspgård. Mycket mer information än så har jag tyvärr inte från den tiden. Lite mer säker historia finns från 1848 då det skapas ett brännvinsbränneri här, och byggnadens äldsta delar ska vara från denna tid. Sprit bränns i ett par decennier och byggnaden får sedan ny verksamhet i form av tändsticksfabrik 1874. Från början tillverkades tomma tändsticksaskar, men efter en tid började man även tillverka tändstickor.

Tändstickstillverkningen pågår sedan fram till 1911 under flera olika ägare. Första ägaren har jag inte lyckats hitta, men 1893-1897 står firma P.A. Sandberg & Co som ägare. De säljer sedan till Eric Holmberg som redan har en fabrik i Södertälje. Han driver Enköpingsfabriken vidare till 1904 (eller 1906 ?) för att sedan sälja till Mälardalens Tändsticksfabrik. 1911 tar slutligen den berömde Ivar Kreuger över och lägger genast ner verksamheten.

1874 har fabriken 39 arbetare och ca 27.000 kronor i omsättning. 1880 har antalet ökat till 52 arbetare och 77.000 kronor. 1904 finns 80 arbetare och omsättningen närmar sig 150.000 kronor. Vid nedläggningen 1911 finns 62 anställda.

Bland de tändsticksaskar som tillverkats här under åren finns etiketter som: The Circus Rider, Ryttarinnan, The Wolf's Head, Excelsior, Båglampan, Cosmopolitas, The Arc Light, The Flamming Light, Australian Matches...

1913 vaknar byggnaden till liv igen, denna gång som brödfabrik. Under fasadens puts kan man skymta "Mälardalens kvarn, spis & knäckebrödsfabrik", samt ytterligare ett lager text som är lite svårare att identifiera. Men nog är det väl "Aktiebolag Mälardalens tändsticksfabrik"?

När brödfabriken läggs ner är oklart, men 1947 övertas byggnaden av SELFA (Svenska Elfabriks AB). De sysslade med diverse el-relaterad verksamhet som t.ex. renovering av transformatorer, elektrolytisk ytbehandling, betning samt tillverkning av elektrisk apparatur. 1963 flyttar SELFA sin verksamhet till en annan del av Enköping, varefter byggnaden står tom i några år.

Under 1970-talet flyttar AB Plåtprodukter in och lokalerna används sedan fram till några år innan sekelskiftet (?) för bl.a. plåtindustri och mekanisk verkstad. Sedan avtar den egentliga verksamheten och byggnaderna används i princip bara som förråd.

Byggföretaget Peab köper byggnaderna 2004 och i slutet av året meddelar de att de vill riva allting och istället använda tomten till lägenheter i höghus samt radhus. Planerna då är att påbörja byggandet sommaren 2006 och med inflyttning 2007/2008. En byggnadsinventering gjord 2003 anger att de äldsta delarna av tändsticksfabriken eventuellt bör bevaras - åtminstone ska de beaktas vid formandet av framtida detaljplaner.

7 juli 2005 säger Enköpings miljö- och byggnadsnämnd ja till rivning, men att hänsyn måste tas till omkringliggande bebyggelse och park vid detaljplanering av nya byggnader. Den 11 december samma år ställs detaljplanen ut för allmän beskådan. Byggnaderna är i så dåligt skick, och marken förorenad av tidigare verksamheter, att rivning är enda alternativet.

12 februari 2007 (75 år efter Kreugers död, så när som på en månad) börjar slutligen rivningen och saneringen. Ett par veckor senare har 150 års historia reducerats till en hög med tegel och bråte. Byggstart för de nya höghusen och radhusen är planerad till sommaren 2007, med inflyttning 2008/2009. Trots att det snart är 100 år sedan det fanns någon tändstickstillverkning i byggnaderna har de i folkmun alltid kallats "Gamla tändsticksfabriken", och området kommer nog att kallas så även framöver. Peabs namn på området är kvarteret Tändsticksfabriken och bostadsrättsföreningen Tändsticksfabriken. Jag undrar om de boende om 100 år kommer att veta varför deras kvarter heter som det gör?

Det jag ångrar mest är ändå att jag aldrig lyckades få några bilder innifrån byggnaderna. Och nu är det ju försent. Jag borde förmodligen ha kontaktat någon inom Peab, men vem? När rivningen väl hade börjat pratade jag med rivningsfirman, men de sa nej, och "dum" som jag är så respekterade jag det. Jag tycker å andra sidan att det känns fel att trotsa uttryckliga förbud och skyltar som säger "Tillträde förbjudet". Men hur ska man lägga fram sitt ärende på ett bra sätt, och till vem? Jag anser ju trots allt att jag driver en seriös sida och att mina bilder och berättelser är raka motsatsen till "urban explorers" och grafittiklottrande ungdomar.

Nåja, det fanns väl ändå knappast något särskilt kvar därinne från tändstickfabrikens dagar. Men jag har förstått att det trots allt fanns en del trevliga 70-talsinredningar från den senaste verksamheten kvar. De hade ju varit kul att få föreviga...

Tändstickshistoria

Människan har kunnat skapa eld under lång tid. Det började väl med att någon gned två träpinnar mot varandra och därifrån har det utvecklats via bl.a. flinta och fnöske och svavelstickor.

1680 upptäcker engelsmannen Robert Boyle att man kan skapa eld genom att dra en svaveldoppad trästicka mot ett fosforbelagt papper. Svavelstickan är uppfunnen. Men fortfarande används flinta, fnöske och stål till långt in på 1800-talet.

Under 1830-talet uppfinns fosfortändstickan. De var billiga att tillverka och de kunde tändas mot i stort sett vilket underlag som helst. Det var förstås också deras nackdel då de lätt självantände. Dessutom innehöll de det giftiga ämnet gul fosfor som i större mängd faktiskt är dödligt. Det säger sig självt att det heller inte var särskilt hälsosamt för de arbetare som tillverkade fosfortändstickorna. Barnarbete var en viktig del av gamla tiders tändstickstillverkning. År 1860 beräknas mer än hälften av alla tändsticksarbetare ha varit barn. De arbetade långa dagar och med samma uppgifter som de vuxna, men fick bara en tredjedel så mycket i lön. 1871 upprättas en lag som ska förbättra förhållandena vid tillverkningen, bl.a. skulle tändstickorna doppas i särskilda väl ventilerade rum, och barn under 15 år fick inte utföra arbetet. Lagen, som var en av de första fabrikslagarna i Sverige, efterlevdes väl tyvärr inte alltid särskilt bra.

1836 startar den första svenska tändsticksfabriken, i Stockholm. Framgångarna blir begränsade och den läggs ner efter några år. Den 30 oktober 1844 tar den svenske uppfinnaren Gustaf Erik Pasch patent på säkerhetständstickan. Tändsatsen består bl.a. av kaliumklorat, gummi, svavel m.m. men ingen fosfor. Stickan kan endast tändas mot ett särskilt plån som består av bl.a. röd fosfor. Denna fosfor är till skillnad från den gula inte giftig. Stickorna kunde dessutom inte självantända eftersom eld uppstod först när plånets fosfor oxiderades tillsammans med tändstickans kaliumklorat. "Tända endast mot lådans plån" är en text som med tiden blev välkänd över hela världen... ja, "Tanda endast mot ladans plan" blev det ju utomlands då.

Till en början går tillverkning och försäljning av de nya säkerhetständstickorna trögt eftersom den röda fosforn är dyr att tillverka. Bröderna Johan Edvard och Carl Frans Lundström grundar 1845 Jönköpings tändsticksfabrik. 1852 börjar de kika på Paschs säkerhetständsticka och 1855 tar de ett eget patent, deltar i världsutställningen i Paris och får silvermedalj för den nya hälsosamma tillverkningstekniken. Patentet upphör dock att gälla eftersom de nya tändstickorna fortfarande visar sig för dyra att tillverka och sälja. Det är inte förrän i slutet av 1860-talet som säkerhetständstickorna börjar sälja ordentligt, bl.a. efter att en ny metod för billig industriell tillverkning av röd fosfor uppfunnits, samt tillverkningen av tändstickorna mekaniserats. Fosfortändstickorna fortsätter att tillverkas och säljas fram till 1901 då försäljning förbjuds i Sverige (detta skedde redan 1872 i Finland). 1920 förbjuds även tillverkningen.

1868 grundas Tändsticksfabriks AB Vulcanus i Tidaholm, som så småningom slås ihop med andra fabriker. Men än idag finns tändstickstillverkningen kvar i Tidaholm.

Tidigare hade tändstickorna huvudsakligen tillverkats för hand genom att hyvla fram stickorna ur större trä-ämnen, och sedan doppa dem flera gånger i olika ämnen för att påföra tändsatsen. Tändstickorna förpackedes sedan i papper, mässingsdosor, trälådor och andra förpackningar. Det var först senare som man började tillverka och förpacka tändstickorna i den typ av askar vi allmänt förknippar med tändstickor. Industrialisering och mekanisering av tillverkningen av tändstickor och askar i Sverige har i mångt och mycket Alexander Lagerman att tacka. Han anställdes vid Jönköpings tändsticksfabrik 1870 och var något av ett mekaniskt snille. Han konstruerade under de följande åren, tillsammans med Arvid Sjöberg, en mängd maskiner för hyvling, spånhackning, kapseltillverkning, tändsats och plånmaskiner m.m. Under 1880-talet gjorde de askfyllningsmaskiner, samt tillverkningsmaskiner för ytter- och inneraskar. Varje maskin utförde ett moment och det var alltså en stor mängd olika maskiner i en fabrik. Ett stort genombrott var därför den "komplettmaskin" som togs i drift 1892 i Jönköping. Maskinen matades i ena änden med tändsticksämnen, och i andra änden levererades färdiga tändstickor förpackade i askar. Komplettmaskinen ersatte fem andra maskiner och var ett veritabelt automatiskt underverk på den tiden. Jönköpings tändsticksfabrik ville hålla sina maskiner hemliga för konkurrenterna och de patenterades därför aldrig.

Den mekaniserade tillverkningen satte förstås fart på mängden tillverkade tändstickor. Vid 1870 kunde en arbetare handtillverka kanske 20.000 tändstickor per timme. Komplettmaskinen kunde 1892 tillverka 200.000 per timme. Jämför då detta med en modern maskin av 1996 års modell som tillverkar 2.500.000 tändstickor på en timme.

Svenska tändstickor tillverkas idag uteslutande av trä från asp, ett bra material eftersom det är hållbart, inte innehåller kåda och är lagom poröst för att suga upp impregneringen. Från en stock kan man tillverka 350-400.000 tändstickor. Stocken avbarkas, kapas i mindre längder, och svarvas sedan till ett faner med samma tjocklek som den färdiga tändstickan. Buntar med faner går igenom en hackmasking där de hackas upp till stickor, som sedan impregneras, torkas och sorteras. Slutligen görs det tändstickor av trästickorna, antingen i fabriken i Tidaholm eller så skeppas råmaterialen till utländska fabriker.

I Sverige har det genom tiderna funnits runt 155 tändsticksfabriker, samt några som enbart tillverkade askar och etiketter. Merparten av dessa grundades under de första decennierna fram till ca 1880, därefter tillkom alltså endast ett fåtal. Många av de tidiga fabrikerna var dessutom ganska kortlivade. Enköpings tändsticksfabrik uppstod med andra ord under slutet av den "glada tiden". Jönköpings tändsticksfabrik har ända sedan sin start 1845 varit den största tillverkaren i landet. 1848 svarade de för halva den totala tillverkningen, 1850 för två tredjedelar av densamma. Anledningen till att det ändå uppstod så många mindre fabriker var förmodligen förhoppningar om en ny lukrativ bransch. Jönköpings tändsticksfabrik kunde ståta med 75% årlig avkastning till sina aktieägare under 1870-talet, och ända upp till 200% vissa år på 1880-talet. Naturligtvis kunde få andra fabriker göra detsamma. Jönköpings tändsticksfabrik var under 1870- och 1880-talen Sveriges 7-8'e största företag och hela tändsticksbranschen dominerades av några få stora fabriker. Idag är det endast Swedish Match's fabriker i Vetlanda och Tidaholm som finns kvar.

Som i så många andra branscher ledde industrialisering och överskottskapacitet till uppköp och sammanslagningar, inte bara i Sverige utan även i andra länder. 1887 köpte dåvarande ägaren till Ystads tändsticksfabrik, Wilhelm Petterson, upp sex fabriker under namnet The Swedish Match Company, men det gick i konkurs efter ett par år med dålig lönsamhet. 1902-03 slås fem större fabriker samman: Jönköpings tändsticksfabrik, Vulcan, Jönköpings westra tändsticksfabrik, Uddevalla och Västerviks fabriker. Det sammanslagna företaget fick namnet Jönköping-Vulcan. 1912 uppstod en kris i Kalmarfabrikerna och Ivar Kreuger skapade Förenade Svenska Tändsticksfabriker AB. 1917 slog Keuger slutligen samman Jönköping-Vulcan med Förenade Svenska i det nya Svenska Tändsticks AB (STAB), och därmed hade samtliga svenska tändsticksfabriker inkorporerats i ett enda bolag.

1915 skapas Svenska Tobaksmonopolet som behåller sitt namn till 1961 då det byter till Svenska Tobaks AB. 1971 förs det över till Statsföretag AB som 1984 byter namn till Procordia. Fyra år tidigare - 1980 - byter Svenska Tändsticks AB namn till Swedish Match. Slutligen förvärvar Procordia 1992 Swedish Match och vi har vårt stora tobaks- och tändsticksföretag som numera är störst på marknaden.

Ivar Kreuger

Ska man berätta tändstickans historia kan man inte undvika Ivar Kreuger, den svenska tändstickskungen.

Ivar Kreuger föddes den 2 mars 1880 i Kalmar. Efter högskolestudier och utlandsarbete återvänder han och bildar tillsammans med Paul Toll byggföretaget Kreuger & Toll. De kommer senare att stå för byggandet av bl.a. NK-huset och Stockholms stadion.

1912 uppstod en kris i Kalmarfabrikerna och Ivar Kreuger skapade Förenade Svenska Tändsticksfabriker AB. 1917 slog Keuger slutligen samman Jönköping-Vulcan med Förenade Svenska i det nya Svenska Tändsticks AB (STAB).

Kreuger fortsätter sedan att med STAB som bas att köpa upp tändsticksfabriker i Europa och USA, och efter en tid kontrollerar han närmare tre fjärdedelar av världsproduktionen med 250 fabriker i 43 länder. 1929 grundar han Svenska Cellulosa AB (SCA) och hans växande koncern skaffar sig stora aktieposter i bl.a. LM Ericsson, AB Svenska Kullagerfabriken, Skandinaviska Kredit AB (senare SE-Banken), Bolidens Gruv AB m.fl. och han köper även upp utländska företag, bl.a. banker. 1929 står han på toppen och Kreuger-koncernen beräknas vara värd 30 miljarder kronor. Det motsvarar idag ca 1000 miljarder. Han var till stor del delaktig i introduktionen av den globala värdepappershandeln, och den första aktie som blev globalt tillgänglig var Svenska Tändsticks AB. Kreuger utfärdade även egna värdepapper - ett sorts mellanting mellan aktie och obligation - som blev omåttligt populära, mycket beroende på att de ansågs vara i princip riskfria placeringar, och många investerade allt de ägde. Kreugers förmögenhet växte till den grad att han började låna ut stora summor pengar till länder som Tyskland (75 miljoner dollar, 1927) och Frankrike (125 miljoner dollar, 1929), i utbyte mot monopol på tändstickstillverkning där.

24 oktober 1929 rasar börsen på Wall Street och detta märks även för Kreuger som får svårare att finansiera sina projekt, samtidigt som många av hans aktier faktiskt ligger som säkerhet för de lån han tecknar för att finansiera sina projekt. Han lyckas trots allt hålla sig på banan, även om det bakom fasaden råder en akut pengabrist. Sveriges riksbank skjuter faktiskt till pengar i slutet av 1931, efter påtryckningar från dåvarande statsminister CG Ekman, men skeppet har redan börjat sjunka.

Lördagen den 12 mars 1932 hittas Ivar Kreuger död i en lägenhet i Paris. Det förklaras som ett självmord, men det spekuleras än idag om Kreuger faktiskt blev mördad. Innan hans död offentliggörs går historiens dittills största säljorder till Wall Street-börsen, just innan den stänger. Vad som därefter händer vet väl alla... Kreugerkraschen. Det visar sig att koncernen har stora ekonomiska bekymmer och bokföringen lämnar mycket att önska. Aktier och värdepapper med koppling till Kreuger-koncernen tappar i princip allt sitt värde, alla vill sälja i panik men ingen vill köpa. Företag och privatpersoner går i konkurs. Det första moderna globala finansimperiet har gått i graven. Det visar sig också att statsminister CG Ekman tagit emot mutor från Kreuger, och han tvingas avgå en månad innan riksdagsvalet.

En av vinnarna i detta är Stockholms Enskilda Bank (SE-Banken) som har mängder med aktier i stora svenska företag som säkerhet för Kreugers lån, och med dessa blir de dominerande ägare i bl.a. Ericsson. Banken kontrolleras av familjen Wallenberg och efter Kreuger-kraschen påbörjar Wallenberg sin dominans inom svensk industri. 1933 blir Marcus Wallenberg vice ordförande i Ericsson och vi vet ju hur Wallenberg-sfären styrt och ställt sedan dess, inte bara inom Ericsson.

Källor:

  • Länsstyrelsen Uppsala län
  • "En bok om Enköping" av Nils Sundquist (1944)
  • Peab
  • Tändstickor i Vetlanda (web.telia.com/~u38302477)
  • "Svenska tändsticksfabriker" av Arne Tejder
  • Dagens Nyheter
  • wikipedia.org
  • Swedish Match
  • thoresmatches.se
  • Tändsticksmuseet i Jönköping
  • runeberg.org