Hästhagen


Gammalt? Nja...

Övergivet? Ja!

Förfallet? Ja!






Läs bakgrunden och historien nedan.

Eller gå direkt till de 57 bilderna.

Beskrivning

Söderfors. En liten svensk småstad med ca 1700 invånare. Lugna villaområden, en livsmedelsaffär, två pizzerior och knappt en människa på gatorna.

Och mitt i allt detta - en krigszon!

7 övergivna hyreshus från 1960-talet. En rest från den svunna storhetstiden då industrin blomstrade. En rest som idag är övergiven, vandaliserad och förfallen så till den grad att det i folkmun kallas "Sarajevo".

Varför gick det så här?

Det hela börjar 1676 med att ett järnbruk grundas och Söderfors anläggs. Mannen bakom detta heter Claes Depken. Han har tidigare utvecklat en teknik för att smida ankare i Älvkarleby, och han tar nu med sig detta till Söderfors. Han adlas så småningom och tar sig efternamnet Anckarström.

Bruket får ensamrätt (?) på Depkens smidesteknik med vattenhammare, och förutom ankare tillverkas här även stångjärn. Vid början av 1800-talet dras monopolet in och tillverkningen av ankare minskar. Mot slutet av seklet (ca 1870 ?) börjar istället en hytta byggas upp brevid den gamla ankarsmedjan. 1907 köper Stora Kopparberg upp bruket och flyttar sedemera sin tillverkning av högkvalitativt stål från Domnarvet i Borlänge hit till Söderfors. Söderfors blir efter det känt för bl.a. sin hårdmetall. Under senare delen av 1900-talet blir bruket inblandat i ett antal uppköp och fusioner (liksom många andra i branschen). Idag (2006) består större delen av bruket av Erasteel Kloster AB, samt mindre delar av Scana Steel Söderfors och Åkers Specialty Rolls.

Det gamla vallonbruket finns kvar än idag, om än med modern tillverkning av diverse former av stål, t.ex. snabbstål och valsar. De gamla byggnaderna finns också kvar - byggnadsminnesförklarade 1985 - och bruket som helhet är ett av Upplands största och bäst bevarade.

År 1900 fanns ca 1500 invånare i Söderfors och den siffran är i stort sett oförändrad idag - år 2000 räknades 1652 invånare. Detta jämfört med 1970 då de var de nästan dubbelt så många, ca 2800. Stålindustrin stod på topp men vi vet ju vad som hände sedan.

Med stålindustri på orten och många arbetare behövdes förstås också bostäder. På 1960-talet (1968 tror jag?) byggdes därför Hästhagen - eller rättare sagt bostäderna på Hästhagsvägen. Det är 7 stycken trevåningshus med totalt ca 150 lägenheter. Som bilderna visar fick de inte så lång livslängd. Antalet anställda inom industrin minskade och så gjorde antalet boende. 1989 (?) började lägenheterna användas som flyktingförläggning, och detta pågick fram till 1994. Två år senare går ägaren till bostäderna i konkurs och sedan dess har lägenheterna stått tomma och herrelösa.

Hästhagens öde har länge varit oklart. Förfallet har fortsatt och önskemålen om rivning har varit många. Men eftersom husen är herrelösa så vill ingen bekosta en rivning, vilket beräknas kosta närmare 10 miljoner kronor. Den 4/10 2002 lämnades t.o.m. en motion in till riksdagen där Tierps kommun ansåg att staten måste ta sitt ansvar och bidra med pengar för rivningen. Den 7/9 2006 tog dåvarande regeringens finansutskott slutligen beslut om att 5 miljoner kronor för rivningen skulle läggas med i den kommande budgetpropositionen, för att hjälpa kommunen. Detta var några veckor innan valet, och efter valet stod landet med en ny regering - sossarna förlorade och borgarna vann. Innan valet hade borgarna sagt att de skulle stå fast vid det tidigare givna löftet, men en dryg månad senare (18/10) kom beskedet att rivningen får skjutas på framtiden. Den nya regeringen vill inte bidra med pengar innan de utrett principfrågan om vilka rivningar som ska bekostas av staten - eftersom Hästhagen knappast är unikt i Sverige.

Och där står vi nu - sju hus i stigande förfall, utan ägare.


Historia

1676:
Ankarbruket grundas och Söderfors med det
1690:
Bruksherrgården byggs
1748:
Söderfors bruk köps av Ostindiska Kompaniet och det stannar sedan inom direktör Claes Grills släkt till 1907
1749:
Bruksherrgården byggs om och står klar 7 år senare, i stort sett med det utseende den har idag
1784:
Engelska parken börjar byggas
1789:
Söderfors kyrka byggs upp istället för den gamla som brunnit. Kyrkan står färdig 1792
1795:
Templet i Engelska parken byggs, färdigt 1797
1872:
Söderfors Bruks AB bildas
1899:
Martinprocessen införs vid bruket
1900:
1500 invånare i Söderfors
1907:
Stora Kopparberg köper Söderfors bruk
1968:
Hästhagens bostadsområde byggs
1970:
2800 invånare i Söderfors
1976:
Uddeholms AB köper bruket från Stora Kopparberg
1982:
Bruket slås samman med Fagersta AB och bildar Kloster Speedsteel
1989:
Bostäderna i Hästhagen börjar användas som flyktingförläggning
1985:
Bruket byggnadsminnesförklaras
1992:
Bruket slås samman med Commentryenne och bildar Erasteel Kloster
1994:
Flyktingförläggningen läggs ner
1995:
Conrent AB, dåvarande ägare till bostäderna, beslutar om rivning
1996:
Conrent går i konkurs
1998:
Engelska parken byggnadsminnesförklaras
2000:
1652 invånare i Söderfors (ca 400 anstälda inom stålindustrin)
Tierps kommun inleder den första processen där de anser att staten borde vara ägare och ansvarig för husen
2002:
Under våren anser Tierps bygg- och miljönämnd att det är statens ansvar att riva husen, eftersom det enligt dem är staten som ansvarar för herrelös mark
Den 4/10 skrivs en motion om statligt bidrag till rivning
2004:
I april slår Kammarrätten fast att staten inte har ägaransvar för husen på Hästhagsvägen
2005:
Den 20/6 fastslår Regeringsrätten den tidigare domen av Kammarrätten
Den 30/11 begär Tierp att Länsstyrelsen ska utreda vem som är ägare till husen
2006:
Den 7/9 tar dåvarande regeringen beslut om finansiering av halva rivningskostnaden, högst 5 miljoner. Rivningen beräknas kunna starta våren 2007.
Den 18/10 drar den nya regeringen tillbaka det tidigare finansieringslöftet


Visa bilderna


Källor:

sv.wikipedia.org
www.svt.se
www.arbetarbladet.se
www.riksdagen.se
www.sr.se
www.unt.se