Tyska nordkusten (Lübeck-Stralsund-Rügen)

Gammalt? Ja!

Övergivet? Delvis...

Förfallet? Delvis...




Läs bakgrund och historia nedan.

Eller gå direkt till de 47 bilderna.


Efter en liten bilsemester längs Tysklands norra kust kan följande konstateras: det forna östtyskland måste vara rena paradiset för oss som gillar gammalt förfall. Det var väl inte direkt oväntat i och för sig - hela östeuropa är förmodligen en veritabel guldgruva i detta hänseende.

Lübeck

Lübeck är ju en fin gammal Hansa-stad där i princip allting verkar vara renoverat och snyggt. Åtminstone längs kanalerna vid den gamla stadskärnan. De centrala gamla delarna bestod dock till förvånansvärt stor del av relativt modern bebyggelse. Rent spontant så känns Visby som en mycket mera genuin medeltidsstad.

Men allting är inte snyggt.

Centralstationen är en fin byggnad från början av 1900-talet, dessutom nyligen renoverad invändigt. Men bakom den ligger delar av gamla stationsbyggnader som ser lite mer spännande ut. Tiden medgav inte någon längre utflykt utan det blev bara några snabba bilder på exteriören och in genom ett par fönster. Vem vet vad som fanns längre bort?

Och mitt emot stationens entré, på bästa plats på andra sidan torget, ligger Hotel Victoria. Det är stängt och öde sedan åtminstone 10-11 år enligt receptionisten på vårt hotell. Invändigt är det tydligen i så dåligt skick att ingen vill bekosta en renovering (det låter bekant va?). Dock verkar det delvis ha använts som nattklubb (Victoria Lounge) sedan 2003. Huruvida det fortfarande fanns aktivitet där var svårt att avgöra. Det såg rätt öde ut, men det brukar ju nattklubbar göra på dagen. Å andra sidan så gick vi förbi där kvällen innan, vilket var en lördagkväll, och då borde man väl ha sett någon aktivitet men det var lika öde då.

Stralsund

Färden går sedan vidare österut till en annan Hansastad - Stralsund. Några timmar på Autobahn alltså, men åker man de mindre vägarna tar det nog längre tid, och så hittar man säkert en massa intressanta platser längs vägen. Autobahn lämpar sig inte direkt för sight-seeing men ändå lyckades jag skymta lite gamla byggnader och industrier, dock inga bilder eftersom jag körde.

Väl framme i Stralsund så visar sig en bättre stadskärna än i Lübeck måste jag säga. En trevlig blandning av gammal fin arkitektur, nybyggen och förfall, sida vid sida. Men visst märks det att det byggs, putsas och fejas överallt i det forna öst. Här är det dock så att man fortfarande i princip i varje kvarter kan hitta en förfallen eller övergiven byggnad. Och strax brevid den en nyrenoverad vacker trappgavel i bästa stil. Kontraster, minst sagt. Här börjar öst-influenserna också göra sig påminda på ett annat sätt: det är inte lika enkelt att göra sig förstådd på engelska.

Rügen

Vi åker vidare över bron som förbinder Stralsund och fastlandet med Tysklands största ö - Rügen. Ett gammalt bad- och kurortsparadis som under stora delar av 1900-talet lämnats åt sitt öde. Efter öst- och västtysklands återförening 1990 har turismen återigen hittat hit, men det är främst tysk turism. Här är det om möjligt ännu svårare att kommunicera på engelska. Inte ens "yes" eller "no" får man ur varken mannen på gatan eller personalen på hotell och restauranger. Menyer eller information på engelska? Glöm det! Charmigt, på sitt sätt, och man lyckas ju klara sig ändå. Jag pratar alltså själv inte tyska, om nu inte det redan framgått.

Längs vägen kör man ofta parallellt med järnvägen och passerar då gamla öde stationshus. I de små städerna passeras tomma hus och butiker. Och när man till slut kommer till de gamla badorterna som Binz och Sellin möts man av den typiska arkitekturen. Vita, ljusa pensionat och hotell längs kullerstensgator som mynnar ut mot stranden. Idylliskt och rofyllt. Och då ska man tänka på att för 17 år sedan var detta Östtyskland, till delar militärområde och därmed något av en Sovjetisk satellit-stat. Hus och egendomar var konfiskerade av staten och lämnade att förfalla. Med tanke på hur fint det mesta är idag så inser man att en hel del pengar investerats. Dock, även i denna idyll fanns ett par minnen av det gamla. Obebodda och förfallna hus, bl.a. ett av dem i staden Sellins näst bästa läge högt upp på huvudgatan närmast stranden.

Väl nere på stranden möts man av den typiska bilden av badhytter och den långa bryggan - Rügens längsta.

Prora

Och när man är på Rügen så vore det tjänstefel att inte besöka Prora - Hitlers enorma semesterkomplex. "Paradiset" för 20.000 trogna arbetare och partimedlemmar. 4 km sexvåningshus, betong så långt ögat når, längs en milslång sandstrand. Ett högst påtagligt exempel på tredje rikets enorma visioner. Det blev aldrig använt som semesterort - ett världskrig kom emellan. De segrande ryssarna försökte spränga allt efter krigsslutet men det gick inte. Det var för stort, för välarmerat. 4 km betong flyttar man inte på hur som helst. Det står som det står, än idag. Som ett historiskt minnesmärke, både vad gäller nazismen, socialpolitik, arkitektur, byggteknik och visioner.

Mer om Prora vid ett senare tillfälle. Det är stort - otroligt stort.

Källor:

  • Jag själv... och hotellreceptionisten